torsdag 29 oktober 2009

Sjukstuga om och om och om och om igen...

Känns som om vår lilla familj är konstant sjuka just nu. Är det inte hosta så är det magont eller förkylning eller feber. Och det går ju bara runt runt! Om vi alla tre kan få vara friska längre än 1 vecka så skulle jag bli mycket glad. Tack!

Just nu sover vår lilla kille efter en dag och natt med feber, nästäppa och hosta. Om någon ska vara sjuk kan det väl få vara jag eller Mats i alla fall inte lillkillen. Men trots detta så är han ändå busig om än inte i samma utsträckning. Hoppas hoppas han får en god natts sömn och får vakna upp frisk och kry.

I övrigt händer det många aktiviteter om dagarna. En som jag och Elias gillar mycket är att umgås med Christine och John-Tiger som vi träffat genom mammagruppen. Vi har våldgästat dem ett antal gånger de senaste veckorna, senast igår. Tiger som inte kryper ännu gillar sin gåstol, Elias som kryper gillar också Tigers gåstol. Men då framförallt med Tiger i. Alltså det är en fantastisk syn och man kan inte låta bli att skratta högt. (påpekas bör att även Tigers mamma skrattar :) Elias jagar Tiger i gåstolen och Tiger försöker förgäves komma undan. När Elias väl får tag i Tiger i gåstolen håller han emot och går inte det så glider han efter på fötter eller knän, medan Tiger är mindre nöjd och gnäller högt.

De har inte riktigt fattat att man kan leka med varandra ännu men det kommer väl. Så än så länge är väl fortfarande dessa "lekträffar" till för oss mammor. Prata, äta godsaker och dricka kaffe..en klar storfavorit hos mamma!

Min älskade lilla kille. Han ligger i skrivandes stund i sängen bredvid där jag sitter och låter som en traktor genom näsan. Bli frisk nu! (ska också påpekas att killen har fått en tand till, vi kan väl hoppas att det är därför han har feber och inte någon långvarig infektion)



"Leken"







måndag 19 oktober 2009

Så blev det med det.

Medan pappan i familjen sitter i Norrtälje och kontemplerar över samhället i stort sitter jag själv hemma på kammaren och funderar på mina "världsliga ting". Jag kommer ihåg hur mina tankar gick innan Elias kom. Jag skulle ha snyggt och städat hemma, jag skulle alltid se till att mitt barn var snyggt klädd och hel och ren, jag skulle själv alltid vara snyggt klädd och hel och ren, jag skulle laga hemlagad balanserad kost till mitt barn både till lunch och middag, jag skulle läsa böcker, jag skulle plugga osv osv osv.

Vad hände?

Jag orkar inte städa och gör jag det så spelar det absolut ingen roll för det är snabbt stökigt och skitigt igen. Till en början var Elias alltid klädd i nya snygga kläder och var matchad från topp till tå, nu är jag glad om jag får på honom ett par byxor och tröja och ännu gladare om de är rena längre än 10 minuter. Jag försöker hålla mig själv uppdaterad i garderoben men det är inte så lätt varken ekonomiskt eller i tid, och ren kan man vara glad om man får vara i 10 minuter. Från en början bytte jag kläder så fort jag fick en medaljongspya på axeln men numera kikar jag lite snabbt på den torkar kanske lite sen fortsätter jag med dagens aktiviteter. Hemlagad mat var det ja... Jag försöker verkligen att laga Eliasvänlig mat till middag men fan vad enkelt det är med barnmatsburkar, du vet exakt hur mycket han äter och vad han får i sig. Böcker kan man bara glömma att ha tid för, plugga likaså.

Men trots allt detta så är jag glad! Det kanske inte alltid blir som man tänkt sig men jag har faktiskt aldrig varit så lycklig och som synes är det inget fel på min lilla kille heller. Sen får alla andra tycka vad de vill för vi är familjen Johansson/Andersson!



måndag 12 oktober 2009

2015...

Har köpt vinteroverall till Elias. Har jag tur kanske han kan ha den 2015?

söndag 11 oktober 2009

10 kilo och 73 cm

Ja så stor är Elias nu. 8 månader i fredags. Tiden går rysligt fort! (det är som man säger - "tiden går fort när man har roligt!")

Elias nya leksak efter att ha avverkat gåstolen är hans stora plastbil. Oj vad häftig den är. Fortfarande är han dock lite instabil på den, har man för många bollar i luften så är det lätt att man vickar med den. Ska också tilläggas att detta är en bil som avger galet massa olika ljud och högt låter det också. Mycket fascinerande tycker vår lilla son till mamma och pappas förtret. Dock fick den någon form av "kortslutning" i går och låter inte mer. Hoppsan!!

Lite bilder på vår lilla eller kanske ska vi säga STORA kille;







söndag 4 oktober 2009

Luxgatan goes Pilgrimsvägen

Därav dålig uppdatering! Mer info inom kort :)

måndag 28 september 2009

Mammaledig...

I helgen hamnade ordet "mammaledig" i sitt rätta sammanhang. Pappa och Elias fick kvalitetstid medan mamma fick vara gamla Carolina för en stund. Det var fotboll, det var 5-kamp (gokart, sumo, segway, revolver och gladiator allt i nämnd ordning)det var middag med tjejsnack, det var vin och drinkar och det var utgång. En fantastisk dag med vänner som jag känt sedan jag var 5-6 år. Åh jag saknar dem redan i skrivandets stund. Som min vän så fint sa, 12 timmar fyllda med skratt! Tack för en oförglömlig dag!

Söndag var en dag fylld med trötthet och ångest. Ångest att vara 10 mil från dem jag älskar mest. Ångest att inte få vakna upp av Elias glada rop och hans små händer klättrandes över ansikte och kropp. Jag var glad över gårdagen men längtade hem. När jag väl satt i bilen på väg mellan Uppsala och Stockholm pirrade det i hela kroppen. Den kärlek man känner till sitt barn är obeskrivlig.

Idag är det mamma och Elias kvalitetstid! Åh vad vi ska kramas och mysa hela dagen för jag är mammaledig med världens underbaraste lilla kille.

lördag 26 september 2009

Farenheit

Det luktade Farenhiet i avgångshallen. Det var svettigt i kostymbyxorna och det smakade av gårdagens öl i munnen på ett ganska obehagligt sätt. Lukten av Farenhiet kom från den polska killen framför mig och det var trångt och svettigt. Jag var på möte kvällen innan med ett företag från Gdansk i Polen. Vi pratde uppköp och dom var trevliga och det blev en kul kväll med middag, möte och fest i den ordningen. Jag hade gråa kostymen med byxorna som jag lämnat in till två olika skräddare men som ändå inte sitter som jag vill att dom ska sitta. Jag var inte mig själv. Jag var finanisieringsalternativsintresserad, avskrivningsperiodsintresserad, räknaheminomtreårintresserad och jag pratade business på engelska. Jag höll en presentation på engelska som inklusive efterföljande frågestund varade i en halvtimme. Fick en subtil "tummen upp" av lynniga chefen. Jag fick svara på långa och stundtals komplexa frågor och jag frågade tillbaka med självförtroende och relevans och jag verkade påläst. Efter mötet bjöds det på öl och fina whiskeyn. Vi pratade golf och bilar och fruar (sambor) och jag var artig, intresserad, intressant och underhållande. Här var jag nog mer mig själv men i en konstlad kontext som allra minst kan beskrivas som genuin.

Jag hör inte hemma där.

Jag spelar alltså ett spel.

Ok, men hur klarar man det? Jag har vinnarskalle och måste vara bäst och på topp och göra ett bra jobb. Jag vill att de ska säga att "that Mäts, he's a great guy, isn't he", på knagglig polskengelska. Jag vill inte att det ska märkas att jag mellan varven seglar iväg i tankarna. Bort. Kanske tänker jag på min son som är en östersjö bort, eller på en sambo som lägger sig bredvid nämnda son, sätter näsan varsamt mot hans huvud och somnar stilla i en halvfull säng. Ibland tänker jag på ingenting alls men det är skönt att för en stund koppla bort busniessleendet och fly, om så bara mentalt. Detta mäker inte mina polska mötesvänner och snart drar jag ytterligare en story om en golfboll som seglade ner i vattnet. Och så business-skrattar vi.

När jag landat, fått skjuts fyra mil av lynniga chefen, mellanlandat i fina stadsdelen och satt mig med Aftonbladet på tunnelbanan slår det mig att ju längre ut mot slutstation söderut med linje 17, desto mer hemma känner jag mig. Hammarbyhöjden, Björkhagen, Kärrtorp, Bagarmossen och slutligen Skarpnäck. Det här är långt från Armanikostymernas mötesrum i Gdansk. Långt från prognoser, aktieägare och nyckeltal. Det är människor i jeansjacka från JC, hiphopbrallor med tryck och Willyskasse i handen. Det är långt från Lexusarna i fina stadsdelen som elegant svänger ner i garage för tvåtusen spänn per månad. Det är långt från Amaroneviner och dyra ostar men det är på något sätt mer äkta. Jag kliver av på slutstation Skarpnäck, det smattrar av ett grabbgängs skateboards. Det är folk som är trötta efter en lång dags slit med vad-det-nu-är-dom-gör. Jag är också trött men för att jag druckit champagne på finkrog i Polen, gratis och i tjänst. Kommer på detta och tänker i rulltrappan att jag är bortskämd. Om man jämför.

Genom Skarpnäck går jag så och tittar på männskorna och fasaderna som till viss del är en del av mig. Uppväxt, kompisar, skola, idrott, kämpa, arbetslös, kvarterskrog, hjärta och mångfald. Skarpnäck.

Pengar. Lilla Essingen.

Fan inget fel i det. Men för mig kanske det måste finnas en jämnhet. Något som väger tillbaka vågen när den väger över mot att tycka att hög lön, fin bil och dyr bostad är de tre viktigaste parametrarna i livet. För så är det ju inte.

Jag går förbi min gamla fritidsgård och förnimmer för ett ögonblick lukten av min första flaska parfym som jag sparade ihop till i åttonde klass. Jag känner doften av den och ser mig själv på den tiden. Pagefrisyr, collegetröja sju dagar i veckan och hockey i huvudet. Enkelt, genuint och faktiskt också roligt. Det var Skarpnäck som skapade mig och just här och nu tar jag ett trevande försök att hitta tillbaka till det igen. Min första parfym var en flaska Farenheit.

Det bästa torde vara en del av två världar. För mig.

fredag 18 september 2009

Sjukstuga

Elias är sjuk, mamma är sjuk bara pappa som är frisk idagsläget. Elias är förkyld vilket är otroligt jobbigt nattetid. Man vet ju själv hur svårt det är att sova när det är jobbigt att andas. I natt blev det både näsdroppar och koksaltlösning. Klockan är 11:30 och Elias sover redan för andra gången sedan vi gick upp i morse. Lilla killen!

Trots att han är sjuk kan han ju inte sluta träna på att ställa sig upp mot ALLT. Vissa saker mer lämpliga än andra. Det som mest lockar är gåstolen, och då inte att vara i nej för det har vi lessnat på utan att ställa sig mot den. Det är hur kul som helst. Vad Elias inte förstår är bara att den har en tendens att rulla iväg, vilket innebär att det inte är en lugn stund här hemma utan ett ständigt jagande och passande. Men det är såklart roligt också. Han har en otrolig vilja vår lilla kille vilket är kul att se. Snart går jag! Passa Er!

Datorn är fortfarande trasig!

måndag 14 september 2009

Okej

TackförettbrajobbmeddatornElias.Detgårbättreattskrivatexternuutanmellanslag.Måstelämnasinsnarast!

söndag 13 september 2009

Klåfingrig liten rackarunge...

På grund av en hetsig och lite klåfingrig son blir det inget längre inlägg denna gång. Elias har tagit bort tangenten för "mellanslag" så det tar en evinnerlig tid att skriva. Avhandlar därför veckan kort i bilder. Kan bara meddela att förutom att krypa snabbt som tusan börjar nu Elias resa på sig så fort han har möjlighet. Om det var jobb tidigare skulle Ni vara med nu :).

Elias gillar att leka i vatten


Tittar på ankor med pappa


Mammas barndomsvänner Jennifer och Carolina med Max och Vera


Kompisarna Elias(februari), Vera april) och Max(juni)


Mammagruppsträff

torsdag 10 september 2009

090909

16.45 igår fyllde Elias sju månader och epitetet "det går fort" sitter som fläskläpp på hela hans sammanhang. Sammanfattningsvis:

* Kryper
* Ställer sig
* Har tänder
* Har en egen (tydlig vilja)
* Kan kasta en boll
* Kan koncentrera sig på en sak under en längre tid (1 minut +)
* Äter vår mat
* Äter burkmat
* Sitter i badet
* Har storlek 74
* Vet var lampan är
* Tror att allt är lampan
* Har premiärgungat
* Har premiärlekt i sandlådan
* Älskar sin mjukiskatt "Sot Black"
* Får tänderna borstade, och gillar det
* Älskar att duscha
* Älskar att bada handfat
* Gillar rivna äpplen
... and on and on and on

Elias, det går fort.

Men det är kul. Så kul att jag varje dag i bilen på väg hem från jobbet 17.15 söker fundera ut alternativa samhällsstrukturer som gjorde att vi inte var så förbenat beronede av pengar och därmed kunde sluta med det vi kallar jobba och istället vara med dom vi älskar. Våra barn. Skola = check. Det köper jag. Men sen tar pengadrifetn över totalt. Värdelöst om du frågar mig. Har dock inget alternativ på gång så jag fortsätter vara med Elias så mycket det bara går och längtar järnet efter pappaledigheten.

Och skrapar en trisslott every now and then. Plötsligt händer det...

tisdag 8 september 2009

Tand nummer tre.

Nu är den uppe, tand nummer tre. Nu är det mer eller mindre livsfarligt att ha sina fingrar i närheten av Elias mun. Han hugger och han hugger hårt. Pappas finger började nästan blöda igår. Han är lite evil också för han liksom ler eller skrattar lite om man skriker till. Goa killen! Majskrokar är en riktig hit, då kan man bita själv och man kan bita hårt.

Igår var mamma och Elias på BVC för att prata tänder och tandhygien. Vilka generalfel man gör. Man ska inte småäta!! Det borde man väl veta efter 27 år men en och annan majskrok eller rånbit har nog slunkit in mellan måltiderna. Men det är slut på det nu. Hädanefter blir det bara vatten!

I övrigt kryper Elias fortare än fortast nu. Det är bara gå eller krypa som gäller. Bästa är att göra det även på nätterna. Varför inte mellan 02:00 - 03:00. En fantastiskt tid att öva på.

Idag ska Elias leka med Max och Vera som är födda i Juni respektive April. Ser vi mycket fram emot. Elias laddar just nu inför detta möte med en tupplur.

Trevlig dag!

fredag 4 september 2009

torsdag 3 september 2009

Playdate...

Som tidigare omnämnts så går Elias och mamma på lekträffar en gång i veckan, närmare bestämt på onsdagar. Elias får som sagt träffa sina jämlikar och mamma får möjlighet att prata på som aldrig förr. Ja det är nästan så att vi pratar i munnen på varandra. Det märks att vi alla är mammor som går hemma med barn som ännu inte kan kommunicera verbalt mer än ta ta ta ta eller da da da. Har funderat lite på det här med lekträffar. Jag säger till alla - "det är så bra för Elias att träffa lite kompisar i samma ålder" men jag tror att vad jag indirekt säger är -"det är så bra för mamma att få sitta och dricka kaffe och få prata med några i sin egen ålder". För ärligt talat nog för att Elias tittar på sina kompisar med ett visst intresse men mer intressant är nog ändå tv-dosan, mobiltelefonen eller varför inte den där fantastiska kossan som låter bara man kommer i närheten av den. Nej än så länge så är nog dessa "lekträffar" till för oss vuxna.

På lekträffarna pratas det mycket barn det vill jag lova. Vi avhandlar allt från nattsömn, matvanor, motoriskt utveckling etc. Jag kan inte låta bli att komma och tänka på en av Astrid Lindgrens filmer (kommer inte på vad den heter nu) ni vet den där två mammor träffas på barnavårdcentralen och jämför sina små pojkar. Enligt en av mammorna så kan hennes son säga ordet "väderleksrapport" vid ett års ålder, den andra mamman rusar hem och sitter förgäves och kämpar med sin egen son vars enda ord är da da. Inte för att vi jämför våra barn på det sättet men det finns ändå en viss likhet och humor i detta. I alla fall så vill jag bara säga att vi har en fantastisk mammagrupp med underbara barn och härliga mammor. Det är skönt att bara få sitta och prata barn ibland. Alla farhågor, lyckliga stunder och funderingar som vi alla går och tänker på kan diskuteras.

Nu är det dags att koka lite morötter och ärtor till en liten hungrig 6 månaders.





tisdag 1 september 2009

Sådan skillnad ändå

Minns 2006 med blandade känslor. Det första jobbet, slips fast det inte behövdes och en liten etta i förorten. Det var tolvbitars sushi till lunch och en proteindrink efter lunchgymmet. Det var aktuellt med utgång mellan tisdag och söndag. Det var lunch ute, det var middag ute eller hämtmat. Varje dag spelades det tennis på xbox och det var aldrig någon riktig ordning på saker och ting. Det fanns inte heller den där känslan i kroppen som berättade att fan vad bra du mår, vad bra du är och vad kul du har. Visst var det kul men det var inte på riktigt ändå. Det var som en lek som man visste skulle ta slut en dag och frågan var bara när. Ska du vara singel till du är 38 år Mats eller hur står det till? Jag visste inte, jag visste bara att partykillen hela dan var rätt ensam den där tisdagen i februari, när vinden tryckte mot fönstret och tunnelbanan till Fridhemsplan var knökfull. Jag visste att den där bakiskänslan inte var värd gårdagens slit på nån sketen tvålbar vid Dramaten. Jag ville att den skulle vara värd det och ibland kanske den var det men oftast inte. Oftast var känslan tomhet i bröstet och bakisdagen var tvungen att fyllas med umgänge för att inte helt övergå i det som kallas ångest. Att vara hemma en fredag eller lördag och ta det lugnt och vila fanns inte. Ut, ut, ut härifrån, bort mot nåt som inte är ensamt. Till goda vänners lag, till öl och sång någonstans långt från ensamhetens februari. Det är lurigt det där, man är ingenstans och överallt och nånstans landade jag alltid i att jag kände mig ensam. När jag drog täcket upp till hakan efter kvällsmatchen på canal plus på söndagen var det bara jag. Bara jag och mina luddiga och i ärlighetens namn rätt ointressanta minnen från helgen. Att somna var för de lyckliga, att ligga vaken och längta efter nåt annat för oss som var semilyckliga men som inte hade känslan av att någon väntade, behövde, lyssnade eller bara var där. Vi fick ligga och titta i taket och ha ångest över att en ny vecka var i antågande med flykt från ettan i förorten, mot något varmare, mysigare och många gånger dimmigare. En flykt som aldrig ledde någonstans, bara till en ny vecka med flykt från sig själv, ansvar och det som kanske kallas livet. Att sluta tänka är enkelt, att sluta känna desto svårare. Ensamhet kan tänkas bort men den känns alltid.

Kom att tänka på detta igår - när Zlatan (som var kass) nickat in ett mål och domaren blåste av matchen och klockan närmade sig 00.00. Seinfeld rullade på femman men jag behövde inte titta. Jag har inget att fly från, ingen ensamhet att trycka bort med HBO:s serier. Vis av detta skiter jag i att jag borde plocka ut diskmaskinen och skyndar in till de som gör att jag inte är i behov av att leta efter något som inte finns. Jag låtsas inte längre. Jag äter inte sushi till lunch. Jag spelar inte xbox som om det inte fanns någon morgondag. Jag är inte snabb in i duschen en tisdagskväll om det vankas party. Jag tror det beror på att jag inte är ensam längre. Det är skönt.

måndag 31 augusti 2009

Nu kryper jag...

Sen ett par dagar har nu Elias börjat krypa. Nu går ingen eller ingenting säkert. Han är så otroligt söt när han bär iväg och så stolt dessutom. Tiden går fort när man har roligt!

I övrigt har vi varit på ett fantastiskt mysigt bröllop i Furudal utanför Rättvik i helgen. Pappas barndomskompis gifte sig. Elias var med och hade bortskämt nog med sig barnvakter i form av farmor och farfar. Elias hade det urmysigt med farmor och farfar medan mamma och pappa passade på att svänga sina lurviga (poänteras bör att mammas ben inte är lurviga utan lena som silke, pappas däremot "ingen kommentar").

Idag blir det en dag i promenadens tecken. Just nu sover Elias dock lite middag och mamma passar på att leka lite med datorn och dricka en kopp kaffe.

Livet är bra härligt!





torsdag 27 augusti 2009

Yeez, det bleev fest igår också...

Elias är ett ganska livligt barn, han gillar när saker och ting händer. Mest hela tiden faktiskt. Det bästa som finns är datorn, mobiltelefonen samt tv-dosan. Datorn är nog det som drar mest uppmärksamhet hos vår lilla kille. Han liksom slänger sig mot den och kravlar fram för att sedan slå med tassarna på tangenterna. Det som kom upp i google sökningen var "Yeez, det bleev fest igår också". Jag vet inte hur man ska tolka detta? En freudiansk felskrivning av vår lille kille? Vem vet!

Fest igår blev det faktiskt. Mammas mormor fyllde 80 år så det bar av ut till Skuttunge och mammas barndomshem där firandet ägde rum. Mycket god mat och trevligt sällskap. Elias var mycket fascinerad av alla barn som sprang omkring (man riktigt märker att han längtar tills att han själv kan vara med). Jag tror att Thelise, Telma och Ludvig drog till sig det största uppmärksamheten hos Elias men inte långt efter kommer Samuel och Tilde som är hans mysiga storkusiner. Tilde var i och för sig kvällens stora höjdpunkt då hon och körde med rockringen. Elias skrattade så han nästan kiknade. Fantastisk!

Grattis igen Gammelmormor Stina!

tisdag 25 augusti 2009

Konferens

Idag har Elias och mamma varit på konferens på Hasseludden med mammas jobb. Det hann avhandlas en hel del innan det blev lunch och dags för nytillskottet att sova middag och därmed åka hemåt.

Elias hur ser du på omvärldsanalysen?

- aoaoaoaoao

SWOT?

-tatatatata

Vad säljer vi och till vem säljer vi?

- aaaaa aaaaaa aaaa aaaaaaaa

Nej men allvarligt talat så gick det bättre än jag hade trott att ha med sig Elias på konferens. Han fann sig väldigt snabbt och trivdes som fisken bland mammas kollegor. Fick sitta en stund i VD Torbjörns knä medan mamma arbetade med företagets styrkor och svagheter. Elias verkade tycka att det var väldigt mysigt och avslappnat hos Torbjörn, till och med så avslappnat att det skedde en liten incident i blöjan. Ja allt som allt en mycket trevlig konferens under den stunden som vi var med!

onsdag 19 augusti 2009

Vad är väl en dag på djurgården...

...om inte alldeles underbar!

Vi har idag spenderat vår semester på kungliga djurgården. En mysig promenad och lite fika i gräset. Och som avslutning en tur upp i det fantastiska kaknästornet. Vilken utsikt det vill jag lova! (men kanske inte värd sina 35 kr per person i inträde eller?)

Det mest spännande som dagen gav var en tjur som hade rymt från sin hage och sprang lös på gångvägen. Elias och mamma tyckt det bara var spännande att få se lite lös kreatur mitt i hufvudstaden medan pappa inte var särskilt kaxig. Undrar vad som hände med den stackars tjuren. Han blev måttligt stressad av en massa turister i kanoter som skrek och tjoade som om de aldrig sett något liknande. Elias somnade i vagnen mitt upp i alltihop så det kanske inte var så spännande trots allt.

Elias fortsätter sin krypträning. (nu kör han till och med träning mitt i natten) Han står fortfarande på alla fyra och gungar. Enda skillnaden från tidigare är att han nu tar några krypsteg med benen men armarna hänger inte riktigt med. Hang in there! Det är så nära nu!









måndag 17 augusti 2009

Tänder gånger två...

Vi glömde att meddela att vår lille kille under semesterveckorna har kämpat fram två små tänder i nederkäken. Nu får man passa sig vill jag bara meddela. Elias kan bita när som helst och vem som helst!! Det var dock en kämpig tid med massa tårar och vakna nätter.

I övrigt har han blivit en riktig liten mästare i sin gåstol. Han tar nu fart med fötterna, när han fått upp farten drar han upp fötterna och liksom gliiiider på vågen. Det ser så otroligt roligt ut, ganska kaxigt till och med.


Han är inte så förtjust i barnmat vår lille kille. Han har ju blivit så stor som 6 månader nu och då ska man ju byta ut all ersättning (nej han är inte ammad mer än 2 månader) mot välling plus en måltid med riktig mat. Vällingen går hur bra som helst men barnmatsburkar? ne ne ne ne... Det ska vara RIKTIG mat tycker Elias. "Jag är väl ingen bebis heller!"

Som tidigare skrivits så har vi haft en underbar semester, som fantastiskt nog ännu inte är till ända. Vi får se vad Elias tänker bjuda sina föräldrar på under veckan som kommer.







Semester 2009

Nu var det ett tag sen vi uppdaterade här och det beror på att vi inte haft tillgång till Internet nästan alls de tre senaste veckorna. Vi skall nu avhandla vår semester, mest i bilder!

Vi började med att åka till Tylösand med Elias farmor och farfar. Vi hade hyrt en liten stuga i Tyluddens stugby och den var mycket mysig. Ett rum med loft och kök samt egen toalett (nej alla stugor har inte det) gjorde mysfaktorn mycket hög. Elias som har växt otroligt fort under denna sommar trivdes som fisken i vattnet och hans gåstol gick varm både i det lilla huset och på vårt mycket tilltagna soldäck utanför huset. Vädret var för en 20-årig Matsan som var där med polarna för party mediokert men för småbarnspappa Mats Erik helt perfekt. Vi hade mestadels växlande molnighet och solglimtar (tack Tone) och runt 20 grader - helt perfekt. Farmor och farfar had kul med Elias och vi gick ut och käkade ibland och åt farfars mat mest. Nästan godare!

Elias badade med mamma på stranden och tittade med de stora blå på trubaduren på restaurangen närmast när dom spelade. Att man kan ta med en sexmånaders på restaurang utan att blinka är stämning!

Tylösandsbilder nedan:













Under semestern har vi sedan mestadels varit på landet och lekt med kusinerna, träffat moster, morbror Patrik och mormor och morfar. Bilder nedan:

Tilde, Telma och Elias


Stugan




Gammelmormor Stina


Toa och förråd på landet


Stugan


Utflykt


Muuuuuu, Mats Erik: alltid redo för match!


Fika




En vecka kvar på semestern, ni då?