Så blev det med det.

Medan pappan i familjen sitter i Norrtälje och kontemplerar över samhället i stort sitter jag själv hemma på kammaren och funderar på mina "världsliga ting". Jag kommer ihåg hur mina tankar gick innan Elias kom. Jag skulle ha snyggt och städat hemma, jag skulle alltid se till att mitt barn var snyggt klädd och hel och ren, jag skulle själv alltid vara snyggt klädd och hel och ren, jag skulle laga hemlagad balanserad kost till mitt barn både till lunch och middag, jag skulle läsa böcker, jag skulle plugga osv osv osv.

Vad hände?

Jag orkar inte städa och gör jag det så spelar det absolut ingen roll för det är snabbt stökigt och skitigt igen. Till en början var Elias alltid klädd i nya snygga kläder och var matchad från topp till tå, nu är jag glad om jag får på honom ett par byxor och tröja och ännu gladare om de är rena längre än 10 minuter. Jag försöker hålla mig själv uppdaterad i garderoben men det är inte så lätt varken ekonomiskt eller i tid, och ren kan man vara glad om man får vara i 10 minuter. Från en början bytte jag kläder så fort jag fick en medaljongspya på axeln men numera kikar jag lite snabbt på den torkar kanske lite sen fortsätter jag med dagens aktiviteter. Hemlagad mat var det ja... Jag försöker verkligen att laga Eliasvänlig mat till middag men fan vad enkelt det är med barnmatsburkar, du vet exakt hur mycket han äter och vad han får i sig. Böcker kan man bara glömma att ha tid för, plugga likaså.

Men trots allt detta så är jag glad! Det kanske inte alltid blir som man tänkt sig men jag har faktiskt aldrig varit så lycklig och som synes är det inget fel på min lilla kille heller. Sen får alla andra tycka vad de vill för vi är familjen Johansson/Andersson!