lördag 30 januari 2010

Shape it up.

Nej det här är inte okej. Var och shoppade lite nyss (en tidig födelsedagspresent till mig själv). Speglarna i klädhytterna är inte okej. De visar en sida av mig själv som jag inte känner igen eller vill erkänna. Jag säger inte att jag är tjock för det är jag inte, snarare tvärt om, väger väl en fem kilo mindre än innan graviditeten. Men det är inte okej att rumpan hänger som kinderna på en bulldog. Nej shape it up gumman. Jag har ju för tusan varit fotbollsspelare med fast rumpa och muskulösa lår. Vad hände? Jag vet att man blir äldre och att kroppen förändras men jag måste ju åtminstonne göra ett seriöst försök. Nästa vecka är det jag som snör på mig löparskorna och kör.

Kom igen!

fredag 29 januari 2010

Årets viktigaste dag...

börjar närma sig. Nämligen 9:e februari. Då fyller lillkillen ett år. Vart har detta år tagit vägen? Det var ett år sedan jag var höggravid och småless. Hade ingen aning vad som väntade. Fantastiskt och jobbigt. Men mest fantastiskt.

I går köpte jag i alla fall en present till lillkillen. Det blev en väska. Ni vet en sån där klassisk halvmåneformad i hårdpapp. Den är mörkblå med vita stjärnor för att matcha hans fina lexingtonfilt som han fick av Jonny när han föddes. Elias struntar nog fullständigt i matchningen, den var mest för mammas skull. Lillkillen älskar att bära runt på saker så jag hoppas han blir glad. Det andra vi köpt är en brio hund i trä. Ni vet en sån med snöre som man kan dra runt. Ännu en sak han älskar att göra. Sen får vi se vad mer vi hittar på. Han fick sin första födelsedagspresent redan igår från mammas kompis och kollega Lise med sambo Tomas. En superfin kofta från PoP. Tusen tack! Den ska han nog ha dagen till ära när vi ska till farmor och farfar på mysmiddag!

Pappa är i London med jobbet hela helgen. Trist.

Trevlig helg!



(notera tandborsten i högerhanden, finns inget som kan få honom att ropa ett högre "DÄ"!)

tisdag 26 januari 2010

Aktiviteternas man...

det är min lilla son det. Det ska hela tiden hända saker och han är extremt envis. Undrar vem han fått den egenskapen ifrån? Just nu är dammsugaren hans allt. Han vill helst att man ska gå runt med den i lägenheten medan han håller i själva slangen och låter mmmmmmmmmmmm. Poängteras bör att denna lilla aktivitet helst ska göras hela tiden, oavsett tid på dygnet.

Bildbevis (vill bara påpeka att denna lilla aktivitet helt och hållet kan skyllas på Elias moster - tack! :)



Dagen har förutom att leka med dammsugaren spenderats tillsammans med Christine och lilla John-Tiger. Det har dansats till både det ena och det andra, ätits russin (mamma fick dock en extremt smaskig kanelbulle från luxbageriet - börjar du tappa takterna med bakandet Christine? ;), klättrats och lekt med massa spännande leksaker. När vi ändå är inne på klättra. Elias bemästrar till och med aktiviteten att klättra upp på deras vardagsrums bord. Så nu går verkligen ingenting säkert!

I`m the king of the world!


Om det är någonting som kan få dessa två herrar att koncentrera sig så är det "babblarna"


Sötnosar


Efter en mysig dag sover Elias för natten. Själv sitter jag och väntar på herrn i huset som tro det eller ej är ute och springer. Glömde säga att vi haft vår första visning förresten. Nu kör vi verkligen :)!

Sov gott!

söndag 24 januari 2010

Saknad...

kan vara outhärdlig. I alla fall om man är över 60 mil från den man älskar mest och som ligger i över 40-graders feber dessutom. Det gjorde ont i mitt mammahjärta när jag pratade med Mats i telefonen och lillkillen bara låg på hans bröst och ville inte göra något alls. Än värre när han bara skrek. Jag vet att det kommer att ske många gånger framöver och det kommer inte sluta vid feber nej det kommer förmodligen spruta tårar för mycket annat i framtiden. Men det spelar ingen roll. Hur trivialt det än må låta så kan man inte sluta oroa sig. Det här är bara början. Hur roligt jag än må ha det, hur gott jag än kan äta, hur spännande det än kan vara så kommer jag oavsett alltid hellre vilja vara med min son. Speciellt om han är sjuk.

Mamma är hemma nu.

fredag 22 januari 2010

Feber

Elias har haft dyngfeber ett par dagar nu. Han toppade med 40,5 natten till torsdag. Carolina var på konferens i Helsingborg och jag och Elias fick verkligen veta att vi lever. Stackars killen. Han som alltid är så pigg och glad blev en hängbjörk och var ledsen och trött. Sjuka barn är inget som är roligt, det gör ont att se. Dock är han på bättringsvägen nu, skööönt!

Vi får se till helgen om vi ska våga oss ut lite och ta lite frisk luft.

onsdag 13 januari 2010

Hemsida

Så var hemsidan klar. Nu kör vi!

http://www.lansfast.se/om-laenshem/bobutiker/medarbetare.aspx?kundnr=12867

tisdag 12 januari 2010

Playdate fortsätter

Lekträffarna fortätter och sker nu spontant minst 1-2 gånger i veckan. Träffar som jag uppskattar mer än något annat just nu. Då menar jag inte bara för att vi ska hålla oss sysselsatta på dagarna utan för att vi faktiskt har en fantastisk mammagrupp. (nej Christine jag skriver inte detta bara för att du ibland läser bloggen utan för att jag faktiskt tycker det ;)

Vi har mamma Christine, denna bullbakande, sociala och härliga Sundsvallsbrutta. Vi har lättsamma och fantastiska Vetlanda Carin (som likt mig själv och olikt Christine inte är lika händiga i köket :) Sen har vi mamma Christines lilla John-Tiger. Detta lilla charmiga underbarn som sover hela nätterna och bara är. Vi har mamma Carins lilla Ellen. Denna lilla urgulliga balettdansös som likt Elias är överallt och ingenstans. Sen har vi Elias och lilla mamma förstås.

Idag har mammagruppen tagit sig utanför familjen Tötterman/Säfvenbergs väggar, trotsat kylan och tagit sig till kungliga Djurgården för att besöka Junibacken. Vi har åkt sagotåget (till mammas förtjusing), lekt i pippihuset och i alla andra magiska sagoställen. Elias bara älskade Junibacken. Att han satt stilla under hela sagotåget säger väl allt. Själv har jag fått mer eller mindre magsår men det var det värt. Lillkillen har varit överallt och ingenstans, jag låter bilderna tala för sig själva.

Pippis hus


Tiger och Elias bakar pepparkakor


Ellen tyckte att det var sådär


Mats det här är helt ditt fel


NEJ!!


Vad gör du Christine?


Utöver denna lekdate så har Carolina bjudit sig själv på en två timmars promenad. En promenad som sträckte sig från vårt kungliga Djurgården till vårt mindre kungliga Aspudden. Alla som känner mig vet att jag i bland kan vara extremt envis ibland till och med lite dumdristig. Varför i hela friden går jag så långt? Sommartid, inga problem. Men jag vill påstå att snöröjningen i Stockholm fungerar sådär och lägg då på en mängd med uppförsbackar. Jag vill hävda att jag gjort mitt i träningsväg för de närmaste två veckorna i alla fall.

God natt!

måndag 11 januari 2010

Fönster mot världen

Så blev vi ensamma en stund på förmiddagen du och jag Elias. Vårat fina fönster visade upp sitt allra kallaste januari och vi lekte med vispen och bunken och vi vek tvätt. Sen tog jag mitt kaffe och satte mig en stund på golvet och så bara närvarade vi. I samma rum. Du satt bredvid mig och pysslade med din bok med kycklingen i och ibland tittade du på mig och pekade i boken. Sen fortsatte vi närvara. Du har den sidan Elias, tillsammans med dina många andra härliga sidor har du den. Den lugna, den betraktande och eftertänksamma. Du kan sitta still och bara vara en stund. Det händer precis liksom ingenting runt dig just där och då. Det gör mig glad. Jag har inte haft den sidan själv och det kan vara jobbigt när det ska hända hända hända. När man måste upp och iväg hela tiden och tiden och rummet aldrig stannar för så långt att man hinner andas. Känna. Vara.

Du kan vara.
Du kan andas.

Så tittar du upp mot det vintriga fönstret och pekar och säger din motsvarighet till "där". Och precis som du gör det så orkar den bleka januarisolen snudda över förkylda trädtoppar och titta in. Du säger "där" och jag ser solen och framtiden och värmen och dig. Så tar jag upp dig i famnen och vi går fram till fönstret. Du lägger armen runt min nacke och vi är i samma rum. Jag ser vår och pappaledighet genom fönstret. Och så andas vi.

lördag 9 januari 2010

Tripp trapp trull.

Eller bara Tripp Trapp. Idag ska familjen Johansson/Andersson ner på stan och köpa Tripp Trapp barnstol till Elias. Nu fungerar tyvärr inte den fina vita trästolen som vi har längre. Lillkillen klättrar ur den. Hur läskigt är det inte när man tittar bort ett par sekunder för att sedan upptäcka att Elias står på alla fyra på bordet? Nej säkerheten först. Tripp trapp trull ska trotsa 14 minusgrader och köpa Tripp Trapp.

fredag 8 januari 2010

Vad säger fågeln?

Jesus vad tiden går fort. Elias fattar mer och mer. Nu vet han mer eller mindre vem alla i den närmsta släkten är. Frågar man så pekar han stolt och säger dää. Han vet vem anki är (hans favoritmjukisdjur från polen), han vet var dammsugaren är (som han med en skräckblandad förtjusning klappar på dagligen), han vet var bilen, bollen, apan, vagnen, lampan etc etc är. Sedan häromdagen vet han också hur en fågel och kyckling låter.

Elias, vad säger fågeln? poop poop. Detta ljud ska då låta som vårt piip piip, kanske inte exakt likadant men en mycket god bit på väg. Mitt älskade lilla charmtroll. Du börjar bli så stor.

tisdag 5 januari 2010

Vad göra?

När utomhustermometern visar minus 15 grader och en lätt förkylning hänger kvar då får man ta utomhusaktiviteterna inomhus.







Att åka pulka inomhus kan ju också vara trevligt. Ja i alla fall lite varmare. Pulkan som av okänd anledning hamnat inomhus var dagens stora favorit hos lillkillen. Att få gå runt länge i mysig pyjamas var också trevligt (tack moster Susanne för den fina julklappen.)

I övrigt har dagen bjudit på ett mycket angenämnt besök från mammas vän Alexandra. Alexandra och Elias har flygit flygplan, diskat och lekt i massor :)

Over and out!

Nytt jare

Om man tittar igenom denna blogg nerifrån och upp inser man att det går fort. Att ens barn som för 11 månader sedan låg och sov på min underarm nu kan gå, säga ord och har en egen och mycket tydlig vilja är helt sanslöst. Det kändes som det var igår vi lastade in Elias i sin bilbarnstol och lämnade BB den där svinkalla februaridagen. Det var ett år sedan om en månad.

Snart är det pappaledighet på schemat. April till dagisplats ordnats i september. Det ska bli spännande och kul och säkert lite jobbigt också. Men mest kul gissar jag. Hela familjen står inför ett grymt spännande 2010. Carolina som startat eget (big ups!) och ska köra sin grej! Jag som ska vara pappaledig samt hålla ett stort projekt vid liv vid sidan av allt (får se om det räcker). Elias som troligen kommer att fortsätta växa så det knakar, börja på dagis med allt vad det innebär. Verkligen stora saker.

Jag måste ge the mama i familjen mer lite mer cred. Hur många mammalediga drar igång eget bolag (och inget litet heller) mitt under brinnande mammaledighet? Det är det som kallas driv och vilja och det är det som kommer att ta dig långt min vän. Eller längre kanske man ska säga. Jag är extremt imponerad och jag är fullständigt på det klara med att ni kommer att göra succé ute i Haninge! Härligt!

Vidare projekt 2010 är bland annat en nära förestående ombildning av min lilla Aspuddslya. Skulle det skita sig (helst inte) så får vi byta ettan mot minst en trea och börja om lite. Det går det med!

Nä, jag kan knappt vänta tills jag får sammanfatta detta häftiga år men först ska vi leva i nuet.

Kör hårt hörrni!

söndag 3 januari 2010

2010...

är helt klart ett händelsernas år. Elias fyller 1 år. Pappa ska vara hemma, mycket efterlängtat. Elias ska börja dagis. Mamma ska starta företag etc etc. Jag känner på mig att det kommer bli ett bra år!

Hoppas alla haft en bra start på det nya året och att Vi kommer ha en mycket god fortsättning. 2010 visa oss vad du går för, nu kör vi!

Avkoppling

Det finns inget mysigare och mer avkopplande än att ligga bredvid Elias när han sover. Känna hans bebisdoft, hans fjuniga hår, hans andetag. Jag somnar nästan bara jag skriver om det. Han är i en mycket mysig ålder nu lillkillen. Gillar att pussas och kramas och är som alltid extremt social.

Elias du är mitt allt!



GOTT NYTT ÅR förresten! :)