Saknad...

kan vara outhärdlig. I alla fall om man är över 60 mil från den man älskar mest och som ligger i över 40-graders feber dessutom. Det gjorde ont i mitt mammahjärta när jag pratade med Mats i telefonen och lillkillen bara låg på hans bröst och ville inte göra något alls. Än värre när han bara skrek. Jag vet att det kommer att ske många gånger framöver och det kommer inte sluta vid feber nej det kommer förmodligen spruta tårar för mycket annat i framtiden. Men det spelar ingen roll. Hur trivialt det än må låta så kan man inte sluta oroa sig. Det här är bara början. Hur roligt jag än må ha det, hur gott jag än kan äta, hur spännande det än kan vara så kommer jag oavsett alltid hellre vilja vara med min son. Speciellt om han är sjuk.

Mamma är hemma nu.