090909

16.45 igår fyllde Elias sju månader och epitetet "det går fort" sitter som fläskläpp på hela hans sammanhang. Sammanfattningsvis:

* Kryper
* Ställer sig
* Har tänder
* Har en egen (tydlig vilja)
* Kan kasta en boll
* Kan koncentrera sig på en sak under en längre tid (1 minut +)
* Äter vår mat
* Äter burkmat
* Sitter i badet
* Har storlek 74
* Vet var lampan är
* Tror att allt är lampan
* Har premiärgungat
* Har premiärlekt i sandlådan
* Älskar sin mjukiskatt "Sot Black"
* Får tänderna borstade, och gillar det
* Älskar att duscha
* Älskar att bada handfat
* Gillar rivna äpplen
... and on and on and on

Elias, det går fort.

Men det är kul. Så kul att jag varje dag i bilen på väg hem från jobbet 17.15 söker fundera ut alternativa samhällsstrukturer som gjorde att vi inte var så förbenat beronede av pengar och därmed kunde sluta med det vi kallar jobba och istället vara med dom vi älskar. Våra barn. Skola = check. Det köper jag. Men sen tar pengadrifetn över totalt. Värdelöst om du frågar mig. Har dock inget alternativ på gång så jag fortsätter vara med Elias så mycket det bara går och längtar järnet efter pappaledigheten.

Och skrapar en trisslott every now and then. Plötsligt händer det...