Nu kryper jag...

Sen ett par dagar har nu Elias börjat krypa. Nu går ingen eller ingenting säkert. Han är så otroligt söt när han bär iväg och så stolt dessutom. Tiden går fort när man har roligt!

I övrigt har vi varit på ett fantastiskt mysigt bröllop i Furudal utanför Rättvik i helgen. Pappas barndomskompis gifte sig. Elias var med och hade bortskämt nog med sig barnvakter i form av farmor och farfar. Elias hade det urmysigt med farmor och farfar medan mamma och pappa passade på att svänga sina lurviga (poänteras bör att mammas ben inte är lurviga utan lena som silke, pappas däremot "ingen kommentar").

Idag blir det en dag i promenadens tecken. Just nu sover Elias dock lite middag och mamma passar på att leka lite med datorn och dricka en kopp kaffe.

Livet är bra härligt!