Barn är ett folk: 170822

Där och då var det absolut det värsta jag varit med om, men det var så värt det för ut kom du. Isak.

Som vi alla hade längtat efter dig. 9 månader är en lång tid, speciellt om man är 8 och 5 år. Beräknat förlossningsdatum var 30/8. Det var många som hade tippat på vilken dag du skulle komma. Morfar fick rätt.

Jag vaknade omkring 05:00 på morgonen av att jag kände en lättare värk. När jag ställde mig upp för att gå på toaletten kändes det som att det läckte vatten. Sen började värkarna snabbt tillta så vi fick ringa mormor som med ilfart kom hit för att ta hand om dina brorsor. (de skulle till förskola och skola)I bilen på väg in försvann plötsligt värkarna och väl på förlossningen när jag blev undersökt kom bara en lättare värk. Vi blev hemskíckade. På väg hem köpte din pappa en lyxshake på max till mig för att ge mig lite extra energi.

Väl hemma drog det igång igen. Vi låg hemma och kämpade ett bra tag, din pappa med klockan och jag med värkarna :). Tillslut orkade jag inte mer så vi åkte in igen. Nu började värkarna bli ruskigt jobbiga, din pappa fick köra in mig på förlossningen med rullstol. Sen minns jag knappt mer, var som i ett töcken. Det gjorde så fruktansvärt ont, fick aldrig vila. Jag kräktes och de fick klippa upp min tröja. Jag gick helt in i mig själv och försökte bara klara av den smärta som helt klart varit den värsta jag någonsin varit med om. Efter 1 timme och 45 minuter, 17:45, lades du upp på min mage (inte mitt bröst för navelsträngen var för kort). All smärta var borta och jag kände mig så lycklig för att du äntligen var här!

Tyvärr var inte allt klart, moderkakan ville inte lossna så de ville få in mig på operation och det förbereddes för att jag skulle sövas. Jag började känna paniken komma, ville inte skiljas ifrån dig. Det var ju nu vi skulle börja lära känna varandra. Tur nog hade jag en fantastisk barnmorska, hon ville med alla medel att jag skulle slippa åka in för operation. Hon fick upp mig på huk och ville att jag skulle sitta och gunga en stund. Det fungerade och moderkakan släppte, i sista sekund.

Efter den godaste mackan man kan äta och en rykande kopp kaffe fick vi äntligen komma upp på ett rum på BB. Bästa utsikten över slottet. Så skönt att pappa fick sova kvar. (när Charlie kom fick han ju åka hem och jag fick dessutom dela rum)

Efter en natt utan sömn ville vi bara åka hem vilket vi också fick på eftermiddagen. Hem till dina brosor som jag aldrig sett så glada och stolta. Underbart att se. Vilken lycka!

Isak, välkommen till vår familj!