Envis som få..

.. är vår lilla minsting. Han kämpar och kämpar till och med på natten. Vill krypa. Ska krypa. Kan inte. Vågar inte. Upp. Ner. Det ska gå! Han är så söt för det är upp på alla fyra konstant men det enda han vågar är att dra ena benet lite framåt sen platt ner som en säl på magen igen. Och så börjar vi om. Så här håller det på. Vi får väl se när det går :)

I övrigt har ju dagis börjat igen och med det alla rutiner. Upp, klä på, frukost, borsta tänder, ytterkläder, ut, bil.. ja ni vet. Elias har en tjej som heter Hilda i sin grupp på dagis. De är så himla förtjusta i varandra. Det är så gulligt så mitt mammahjärta smälter. Under julen frågade jag Elias om han varit snäll så tomten skulle komma till honom, då säger han med en len röst - Det har jag mamma men inte lika snäll som Hilda. :) åhhh. Träffade Hildas mamma Emma häromdagen och hon berättade att Hilda inte ville vara hemma dessa dagar fast hon fick för att hon ville träffa Elias. Sen hade hon också sagt att hon förmodligen inte skulle få lika fina presenter som Elias. De är verkligen otroligt söta. I dag efter dagis ska vi dit på lekdejt, Elias är sååå laddad, som han har tjatat. Livet är fantastiskt!