Sömn.

Sömn. Den varan är det lite si och så med här hemma. Charlie envisas, trots sina 10,5 kg, att äta två gånger per natt omkring 23:00 och 02:00. Jag är i och för sig vid det här laget ganska van att gå upp och göra ersättning, gör väl det mer eller mindre i sömnen. På bvc säger de att det troligtvis är hans vikt (och längd) som gör att han fortfarande behöver äta på natten. Och självklart ska han få göra det. Svår avvägning att göra bara om det snart bara är en vana för honom eller om han faktiskt är hungrig. Det är jobbigt att testa avvänjning, det blir sömnlösa nätter. Men det är det väl värt. I slutändan. I övrigt så lägger vi Charlie som med Elias, på bröstet, buffande. Enda skillnaden är att Charlie väger så mycket så det blir mer halvsittande än stående. Sen sover han med mig eller Mats i stora sängen. Jag vet att folk ska ha åsikter om ditten och datten, lägg de själva i sängen, 5-minutersmetoden etc etc. Men nej, mina barn får sova tryggt med mamma och pappa i sängen. De kommer inte göra det tills dem är 18. Jag sover tryggare för jag hör dem andas. Och de lär ju inte sova otryggt när de hör mina eller Mats andetag. Alla gör som de vill, men för mig känns detta bäst. Även om det gör att jag får en mer avbruten sömn. Men det är de värda. Trevlig helg!