Envis som få.

Undrar vart han fått sin envishet ifrån vår lilla son. Det är inte nådigt ibland. För att nämna några gånger under dagen som envisheten starkt lyser igenom.

Han orkar inte gå från köket till vardagsrummet (påpekas bör att vi bor i en 1:a på 39 kvm), Elias slänger sig framför fötterna på mig och börjar gråta. Jag går därifrån. Han gnäller och tjuter envist tills mamma kommer lommande och plockar upp honom. Han ler nöjt.

Pappa håller på och monterar ihop hans nya stokke tripp trapp stol. Elias vill skruva och mecka men kan och får inte. Han slänger sig runt fötterna på pappa och gnäller tills han till slut får vrida några varv och skrattar nöjt.

Din lilla busunge!

Nedan foto är ett bildbevis på denna envishet. Vi städade inför hans lilla kalas i igår. Flyttade hans säng så vi kunde komma åt att skura under. Den skulle inte ställas tillbaka enligt Elias utan stå i ett helt annat hörn. Ni ser hur han trycker sängen framför sig i en helt annan riktning än vad pappa vill.



I morgon fyller du 1 år. För ett år sedan åkte vi in till BB och 16:45 9 februari kom du till världen. Och det med besked. Jag älskar dig min lilla Tuss.