Efter ett dopp i poolen var det dags för familjen Johansson/Andersson att gå upp på rummet för att byta kläder inför lunch buffén. Världsvana som alltid och efter fyra dagar på hotellet kliver vi in i hissen och trycker utan att tänka oss för på våningsnumret. Vi kliver ur hissen och passerar som vanligt de 10 dörrarna innan vår egen. Framme vid dörren tar fröken Johansson upp kortet till dörren och sticker ned det i "öppningsmekanismen".
Fröken Johansson - Det fungerar ju inte. Men Mats har du glömt att stänga dörren!?
Trycker upp dörren som står på glänt. Går in och möts av en äldre dam.
Herr Andersson - Nej jag har inte glömt att stänga. Städtanten är här. Vad bra!
Okänd äldre svensk dam - Jag är ingen städtant, vi bor faktiskt här.
Kikar utanför dörren. Ooops rum 518. Vi bodde visst på 618. Här stampar vi in, i något som vi iofs tror är vårt eget hotellrum. Möts av en tillfixad dam som är på väg ner till lunchen, och Mats refererar till henne som "städtanten". Blev faktiskt en extrem tryckt stämning innan vi snabbt lomade därifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hi hi...Ja, det är så man får även tiden, i ett par fåtal sekunder, att bli GALET lång... ;)
Hahahaha, klockrent. Sånt gillar vi...keep it up / Madrid
Skicka en kommentar